Jag heter Felicia och är 20 år gammal, jag är en av bandmedlemmarna i Unique.

 

När jag frågade vänner & familj hur dom skulle beskriva mig var detta några av orden:

 

Envis, lojal, lätt att umgås med, ärlig, omtänksam, egotrippad, obeslutsam, smart, nyfiken, tar ingen skit, noggrann, rolig, tänker på andra, kreativ, glad (skrattig), inlyssnande, social. 

 

Det är en hel del olika ord som summerar mig ganska bra. Jag kan vara både barnslig men även ta mamma-rollen när jag märker att det behövs. I slutändan vill jag alltid folks bästa men vägen dit kan se ut på lite olika sätt beroende på vem & vad det handlar om… Berör det t.ex. vänner & familj är jag väldigt passionerad och går all in för att rätt ska bli rätt, jag är inte den som ger mig i första tag. Men handlar det om någonting som inte ligger mig lika nära om hjärtat så är det antagligen lite oviktigare och därför inte lika mycket känslor bakom. 

 

Ett exempel på att jag är obeslutsam är att jag inte har någon favoriträtt, eller snarare, jag har så många olika och kan absolut inte välja. Jag gillar hemmagjorda köttbullar med mormors potatismos, samtidigt som jag älskar plankstek, tacos, fläskpannkaka, thaimat osv. En god bit mat tillsammans med ett bra sällskap och miljön vi befinner oss i är allt jag begär. Sen om det är i soffan, på en restaurang eller vid havet kvittar! 

 

Som liten ville jag bli allt möjligt, allt från artist till brevbärare till delfinskötare tillsammans med min Bästavän. Idag vill jag jobba med något som får mig som person att utvecklas men även där andra personers vardag blir roligare och där jag får möjlighet att inspirera andra. Jag vill ha ett jobb där jag trivs, både med kollegorna & uppgifterna, men även med mig själv. Det viktiga för mig är inte hur många nollor min lön har, utan hur jag mår. 

 

Lena Philipsson var min första stora idol. Som liten låtsades jag alltid vara henne, så så fort vi hade gäster skulle all uppmärksamhet vara på mig för då skulle jag uppträda på bordet sjungandes till hennes låtar. Några favoriter är ”Ont det gör ont” samt ”På gatan där jag bor”.

 

En låt av Shirley Clamp som än idag får mig att gråta är ”Jag fick låna en ängel”, antagligen för att den berör mig på ett sätt som väldigt få låtar gör. 

 

Men om vi spolar fram några år till tonåren så utvecklade jag en stor crush för Justin Bieber, jag kunde allt om honom. Han är en person som jag under större delen av mitt liv har sett upp till, och gör än idag. Varför? Jag upplever honom som en människa som står upp för sig själv och andra, som vädjar om allas bästa och är ganska öppen med att livet inte är en dans på rosor, även om man är världsartist och ”har allt” enligt vissa människor. 

 

Mina absoluta största idoler har dock ingenting med musik att göra, det är nämligen min familj & vänner. 

 

Mina vänner är alltid raka med vad dom tycker och är definitivt inte rädda för att säga som det är. Dock är dom även duktiga på att berätta när dom är imponerade över något jag har åstadkommit. 

 

Min familj är dom som pushar mig hårdast och vill mitt bästa, det är dom som älskar mig mest men som även kan såra mig djupast. Det är pga. min familj som jag är där jag är idag, och vill utvecklas till att bli den bästa versionen av mig själv. Sedan barnsben har jag alltid fått höra att vad jag än väljer att göra i livet så kommer dom vara stolta över mig. Det enda riktiga kravet dom har haft är att jag aldrig någonsin ska behöva vara beroende av någon annan, jag ska kunna försörja mig själv och stå på mina egna ben.

 

Min familj & mina vänner är mina största kritiker men även mina största supporters.